Uefa kränker Arsenal

Så föll idag domen. Uefa stänger av Eduardo två matcher. Nyheten mottogs väl, tja, sådär på Arsenal.com. Jag är helt på Arsenals sida. Jag försvarar inte filmningen, men är helt emot den avstängning som Uefa utfärdar.

Man har hittat en chans att trycka ner den fula ankungen Arsenal, som trots att man vägrar att dopa sig ekonomiskt lyckas vara ett topplag år efter år, även om man de senaste åren tappat en del i förhållande till det lag som vunnit ligan, rent poängmässigt. Man väljer att inte ta till miljardärer som Abramovitj, eller för den delen ta ett banklån på två miljarder för att köpa spelare man egentligen inte behöver. Tyvärr börjar det synas bland resultaten.

Uefa ser detta som en chans att visa vilka som bestämmer. Man gillar inte att Arsenal har många utlänningar i laget, och försöker på så vis hitta alla möjliga sätt att förstöra för klubben. Först försökte man med 6+5-regeln, som aldrig kommer att gå igenom, då den bryter mot EU:s arbetsregler. Istället har man här hittat ett ställe där man själva har makten.

Eduardo filmade till sig en straff mot Celtic. Arsenal (Eduardo tog den själv) gjorde mål på straffen i en match som redan, i praktiken, var avgjord. Men Uefa anmälde filmningen till disciplinnämnden, som dömde Eduardo till avstängning eftersom han “medvetet lurat domaren”. Trots att detta är det första fallet på flera år.

Har då Eduardo varit den förste spelaren på flera år att filma till sig ett domslut? Absolut inte. Han är knappast den siste heller. Eduardo är häxan som jagas av bönderna i Uefa, med storbonden Platini i spetsen. Hyckleri på högsta nivå.

Arsenal har förberett en nitton ark lång protest med motmedel. Uefa kommer dock inte att ändra sig. Däremot kommer Uefa att behöva ångra sig. Om de inte ska förlora all trovärdighet, så ska de hädanefter helt och hållet hålla linjen och dela ut två matchers avstängning för varenda filmning som sker på en fotbollsplan i en match arrangerad av Uefa. Det innefattar EM, Dam-EM (ha i åtanke alla åldrar, inte bara seniorer, utan även U21, U19, U17), Champions League, Europa League, Women’s Cup, Intertotocupen. Alla tävlingar. Under en mästerskapssäsong blir det upp emot tusentalet matcher där man ska ha koll på att ingen filmar.

Lycka till, Uefa. Ni har mitt stöd.

Orättvisan har aldrig varit mer smärtsam

Sedan en tid tillbaka hemkommen från O’Learys Gamla Stan. Satte mig vid datorn för att plåga mig igenom Bladets rapportering från Man Utd – Arsenal. Det är inte ok. Gjorde mig en kopp choklad och gick och lade mig för att sova.

Det går inte.

Sätter mig här för att i terapeutiskt syfte få skriva av mig allt jag känner inombords. Det är svårt. Kroppen är alldeles tom. Huvudet är tomt. Förutom bitterheten. Den där abstrakta smärtan som tar ett grepp om mig, precis som en nervös sångare greppar mikrofonen. Som en ovan snickare greppar hammaren. Jag är fast i smärtan och kan inte ta mig loss. Jag är som fisken som försöker ta sig loss ur fiskarens otillåtet utlagda nät.

Det går inte.

Arsenal spelar ut United på Old Trafford. Arshavin gör 0-1 genom ett fantastiskt skott, bara minuten efter att han borde ha fått en straff med sig. Jublet i lokalen nådde inga gränser. I pausen kände jag att nervositeten som jag haft inom mig i två dagar verkligen började sprida sig ut i armarna, i talet. Jag blev partiellt stum. Det enda som kom ur mig i andra halvlek var svordomar över domare Deans insats och över Rooneys Knape-dyk över den utrusande Almunia. 1-1 på straff. Uniteds första avslut på mål. Minuter senare nickar Diaby in 2-1. Till United, alltså.

Ridå. Finito. Slut. End.

Tomt.

Arsenal slår in en kvittering på stopptid, men döms (korrekt) bort för offside. I bedrövelse sparkar Wenger omkull en vattenflaska, varpå han blir uppskickad på läktaren, där han ställer sig med armarna i vädret i protest.

Det var det vackraste jag sett på länge. Wenger är kung. Om jag känner honom rätt kommer han att lämna in 5 anmälningar till FA angående filmningar eller andra försök att lura domaren.

Han har rätt.

Jag kan fortfarande inte sova. Omöjligt. Jag kan fortfarande inte känna trygghet. Jag mår inte bra. Det känns som om någon närstående har lämnat jorden.

Det är tomt.

Bitterheten är nog den värsta känslan man kan ha. Ilska kan man ta ut på något. Man kan, till exempel, slå på en kudde. Är man ledsen kan man gråta. Är man glad kan man skratta. Är man bitter, ja, vad gör man då? Jag antar att det bara är att skriva på och hoppas på det bästa.

Billie Myers 90-talsdänga Kiss The Rain spelas på min Spotify. Kanske den bästa balladen under hela det årtiondet.

Jag borde egentligen tvätta imorgon. Det skiter jag i. Morgondagen är bara ännu ett bekymmer. Å andra sidan, ingen dag kommer kunna bli lika bitter som den här. Ingen. När mina släktingar dör är det ingen bitterhet. Då är det sorg. Detta är ingen sorgens dag. Arsenal gjorde en kalasinsats, men förlorar ändå. Inget sorgligt med det.

Efter Kiss The Rain kom Such A Shame med Talk Talk. Den är fantastiskt rätt i denna stund. It really is a shame.

Jag kommer plötsligt att tänka på Malla. Tidernas snällaste katt, som blev påkörd för snart ett år sedan. Hon släpade sin skadade kropp till dörren, trots ett brutet ben och en ur led slagen höft. Malla avlivades dagen därpå. Jag har aldrig någonsin gråtit så länge, så hänsynslöst.

En sann hjälte, kära Malla. Hoppas att du har det bra.

Ni ser. Dåliga tankar läggs på hög. Att säga att sömn är främmande är en underdrift. Det är i denna stund jag hatar att vara singel. Tänk att ligga och hålla om någon och glömma alla bekymmer som yrar runt som en tromb i hjärnan. Kanske utbyta några meningar som har med något annat att göra.

Den enda vän jag har just i detta nu är min dator. Den är inte så talför.

Eller, förresten. Robert Smith är min vän just nu. Den olyckliga kärlekens konung. Inte för att jag på något sätt är olyckligt kär, men jag mår dåligt.

Riktigt dåligt. Fortfarande.

Som Larra sade ikväll. “Det är bara fotboll, det är bara fotboll.” i ett försök att hamna på bana igen. Tyvärr stämmer det inte, även om man idag vill det mer än någonsin tidigare.

Nu lämnar jag in. Godnatt på er.

Psycho Circus

Arsenal kom till ett laddat Parkhead, där hemmalaget bars fam av de 58 000 på läktarna de första 20 minuterna. Det var uppladdat för en ny match likt det fiasko laget stod för den där novemberdagen i Stoke, där fansens hets tände hemmalaget till en tacklingsfest, där Arsenal vek ner sig och förlorade på två skitmål.

Idag vek man inte ner sig. Idag stod man upp som män. Cesc, Song och Denilson gjorde livet surt för Celtics två väldigt ensamma centrala mittfältare, och tog smällarna för att sedan ge tillbaka. Hårt? Ja. Fult? Nej. Idag visade Arsenal att man blir att räkna med när det blåser snåla vindar på Ewood Park, Stadium of Light, Turf Moor och de andra brunkararenorna.

Efter att ha sett 1 1/2 match (Evertonmatchen sågs på RIKTIGT dålig stream), så har jag gjort två observationer.

- Alexandre Song är grymt bra. Jag tar tillbaka allt ont jag sagt om honom. Han är en blivande konung. Han vinner närkamp på närkamp och är oerhört intelligent.

- Om Alexandre Song är en blivande konung, då är Thomas Vermaelen den nye Alexander den Store. Killen är fantastisk i närkamperna. Dessutom är tillbakarushen på kontringen i första halvlek något av det stördaste jag sett.

Någon av dessa två kommer få pryda min nästa tröja med sitt namn och nummer.

Dear God

Sex jävla ett.

Silly Season has become a nightmare

Silly season är i full gång, och det är verkligen inte trevlig läsning om dagarna. Arsène Wenger har hela tiden hävdat att pengar finns, men tidningarna hävdar motsatsen. Arsenal värvar inte en käft förutom Vermaelen samtidigt som man har sålt Adebayor och idag även Kolo Touré, som har varit en klippa i de åtta år han varit i klubben. Han har visserligen tappat rejält sista året, men ska man vara ärlig, så har vi egentligen inga bättre backar i dagsläget. Man får helt enkelt hoppas att vår nye belgare blir den klippa Vidic blev för Manchester United.

Arsène Wenger sade innan säsongen att han skulle värva etablerat, då vi i dagsläget har alldeles för många orutinerade spelare. När han då väljer att sälja Adebayor, 25, och Kolo Touré, 29, och kanske Eboué, 26, så blir man konfunderad och arg. Jag känner mig lurad. Han hävdar att han måste få mer erfarenhet i truppen och väljer två månader senare att sälja något av det mest rutinerade vi har.

50 spänn på att han inte värvar något som verkligen kan ses att ersätta dessa herrar.

Ryktena är som jag sagt tidigare väldigt svala gällande inkommande spelare, förutom affären med brassen Wellington, en 17-årig offensiv kraft.

Någon som är förvånad?

En odramatisk cirkus

Ryktena florerar vilt kring Arsenal, utan att man egentligen kan se någon substans i en bråkdel av dem. De tyngsta ryktena handlar än så länge om att Kolo Touré och Emmanuel Eboué kommer lämna klubben för Man City respektive Fiorentina. Själv ser jag inga problem i någon av försäljningarna, bara man ser till att ersätta dem. Vi har ingen bra backup på högerbacken om Sagna blir skadad och Eboué sticker. Vi har ett nytt mittlås i Gallas/Vermaelen och relativt oprövade reserver i Senderos (som väntas lämna klubben), Djourou och Song. Silvestre räknas inte. Han är en pajas. Mer pajas än Eboué. Han är fulare dessutom.

Av de rykten som handlar om spelare in är det väldigt lite vettiga rykten. Vissa hävdar lite löst att Arsenal kommer försöka värva Vucinic med hjälp av pengar och eventuellt Bendtner, vilket dansken dementerar på hemsidan. Killen vill inte lämna klubben. Huntelaar och Kalou är två andra som länkas samman med Gunners. Kalou-ryktet känns som ett äkta söndagsrykte där man dammat av förra årets rykte. Något måste man ju skriva.

Något som känns positivt är att van Persie gått ut på hemsidan och sagt att en värvning av en anfallare skulle förstärka laget. Trots ryktesbristen känns det som om någon är på väg in.

* Carlos Vela målade för Mexico i natt. 5-0 i finalen av Gold Cup mot USA:s B-lag. Självklart målade han med en chip.

* Ikväll möter Arsenal det där ungerska gänget man mötte även förra året som har ett outtalbart namn. Jag tippar 3-1 till Gunners, även om det blev 1-1 (tror jag) förra året. Jag tror på seger.

Ingen Cana – blir det någon mer värvning?

Lorik Cana blev idag klar för Sunderland, vilket gör att Arsenal ännu en gång förlorat en dragkamp om en spelare (förutsatt att Wenger ens försökt värvar honom, som tidningarna hävdar att han har). Sunderland betalade hiskeliga £5 miljoner för albanen, och alla undrar såklart hur en liten klubb som Sunderland har råd. Ironi när den är som sämst. Arsenal hade kunnat förstärka sitt innermittfält – den position som enligt många var den svaga länken förra säsongen – men valde att inte hosta upp £5 miljoner för en landslags- och CL-meriterad 25-åring som hade inneburit en förstärkning på mitten. Tydligen tror Wenger att killar som Alex Song och Denilson, 22 respektive 21 år gamla, ska vinna en titel åt Arsenal.

Wenger är och förblir en gåta. Han snackar varje säsongsslut om att vi ska förstärka laget med två-tre klasspelare, men lik förbannat står vi här med en värvning av en oprövad belgisk 23-årig mittback och ett antal 15-17-åringar som ska vara som bäst om 10 år. Arsenal är numera ett Englands svar på Ajax. En klubb som levererar storspelare till de stora giganterna i Europa, allt medan klubben dalar i ligasystemet. Frågan är när Arsenal hamnar utanför topp 4. Jag skulle tippa att det blir redan våren 2010. Visst, Denilson och Song är ett år äldre, men de lär inte vara de tre klasser bättre de hade behövt vara för att utmana på allvar om titeln.

Arsenal får återigen föra en kamp om att nå KVAL till Champions League. Det är INTE den utveckling vi vill ha.

Fuck off

Jag ser idag att Cashley uttalat sig om Citys projekt. Vad jag tycker om det kan ni läsa på privata bloggen. Orkar inte skriva samma sak två gånger.

No news is bad news

Det händer ingenting på transferfronten, ingenting nytt att meddela om. Det är inte bra. Arsenal måste handla mittfältare. Inte minst efter att Samir Nasri fått en fraktur i sitt os fibula dexter. Det högra vadbenet, för er som inte är invigda i det anatomiska latin vi använder i den medicinska världen (förutom engelskspråkiga länder, smo har ett eget latin av någon märklig anledning).

Nasse kommer bli borta i minst två-tre månader innan han är i full träning igen, vilket gör att han är borta till september-oktober. Minst. Han kommer med all sannolikhet missa matchen mot United på Old Trafford. Trist, då han var briljant på Emirates i november förra året med två baljor.

Nu MÅSTE Wenger handla. Inte för att ytterpositionen är drabbad, utan för att jag tror att Wenger till viss del hade hoppats på att Nasse skulle spela mer bredvid Cesc på innermittfältet i år. Nu kommer det inte bli så, till en början i varje fall. Oavsett vilket, laget är känsligt för skador och detta är ju bara första skadan denna säsong. Säkerligen kommer Rosicky, RvP och Eduardo åka på skadro under säsongens gång. Dessutom åker Kolo, Eboué och Song på African Cup of Nations i vinter. Det blir tunga avbräck.

Wenger måste agera, och det nu.

Bra weekend på många sätt

Helgen har varit den bästa på länge på väldigt många olika sätt. Den spenderades för egen del i gott sällskap på en camping i stan där det festades och hades allmänt trevligt. Men, då det inte bör handla för mycket om mig ska jag raskt förflytta fokus till det som har betydelse för er läsare.

Arsenal gjorde i helgen sitt första avtryck på en fotbollsplan när man gjorde säsongsdebut i den årliga plojmatchen mot Barnet FC på Underhill, där reservlaget normalt sett mosar sitt motstånd. Plojmatch är det först och främst för att Barnet är rena barnet i sammanhanget vad gäller kvalitet, och för att Arsenal lirar med sina barn för att det ska vara jämnt. Jämnt blev det, och matchen slutade 2-2 efter att Sanchez Watt och Nacer Barazite målat för bortalaget.

På transferfronten är det nu i princip stendött efter att Adebayor slutligen lämnat Arsenal, vars klubbmärke han kysste i våras, för att nu posera på Man Citys hemsida och förklara att han "inte kommer för pengarnas skull", ett klart tecken på att man just kommer för pengarnas skull, särskilt när man dubblar sin lön samtidigt.

Jag undrar allt mer hur Manchester City ska ställa upp sitt lag. Anfallsbesättningen är helt sjuk. En kille som Roque Santa Cruz kommer vara fjärde eller femtevalet efter Robinho, Tevez, Adebayor och kanske Benjani. Benjani måste ju råga gudarna om huruvida självmord är ett alternativ eller ej efter sin panikflytt från Pompey för att sedan totalt hamna i frysboxen.

Annars står det lite om att Chamakh blir allt mer ett objekt för lag som Sunderland och Tottenham, vilket brukar innebära att Arsenal numera inte längre är intresserade av killen. Lite som när Anton Blackwood gick till Sp*rs efter att Arsenal valt att inte ge honom nytt kontrakt. Sp*rs tar det Arsenal inte vill ha, medan man i tidningarna vill få det till att Sp*rs "snor" honom. Nåväl. Sp*rs får känna sig hur bra de vill, de kommer ändå inte hamna före oss i någon tabell de närmaste 10 åren. Om ens någonsin.

Silly season - anfallare på ingång?

Det florerar hemskt många rykten lite överallt efter att Adebayor idag klarat läkarundersökningen och fått arbetstillstånd för att imorgon presenteras hos Manchester City. Arsenal blir av med en anfallare och bör, som ni kanske förstått om ni följt bloggen, enligt mig, köpa en balansspelare till mittfältet för att låta Cesc och Nasri sköta det offensiva på mitten.

Dock verkar det som om Arsène Wenger är ute efter en anfallare att krydda den redan starka anfallsuppsättningen med. Det ryktas om Chamakh, Huntelaar och, sätt er ner, Sergio Agüero. Det mest troliga bör anses vara Chamakh, som Wenger även visat sig vara intresserad av. Bland annat sade Wenger at han är intresserad av Chamakh om någon i truppen försvinner". Nu har någon försvunnit. Återstår att se om Wenger värvar honom.

Det man kan hoppas på i en affär med Bordeaux är att de förhoppningsvis släpper honom för ca £7-10 miljoner, så att Arsenal har en del i kassan även efter en affär för att köpa en mittfältare, för det behövs.

Adebayor - Golddigga story

Här kommer man hem efter en kväll med streethockey/inlinehockey och god middag på nya, bruna tallrikar från Höganäs och försöker installera uppdateringar på datorn. Efter en kvart är datorn till slut igång, och man går in på Sportbladets Silly Season för att kolla lite nya, fräscha och roliga rykten från Europas alla hörn. Eller, ja, i alla fall de större ligorna. Då ser jag att Sky Sports rapporterar att Emmanuel Adebayor kan bli klar för City inom en kort framtid.

Min första tanke är - Yeah! Come on! Get in! Ett stort, brittiskt läktarjubel. Adebayor är förmodligen den jag helst vill ska lämna Arsenal i dagsläget. Inte ens Eboué är så oönskad som Togolesen med för lite självdistans. Eller så är det självdistans han har, fast inte ens jag kan se den, men det tror jag inte. Killen ÄR hybris. Jag har aldrig sett på maken på diva i något lag jag följt med glädje. Jag menar, inte ens Pavel Brendl hade sådan hybris efter sin poängsuccé i Brynäs.

Killen har sedan sin kalassäsong 07/08 varit en regelrätt hora, en prostituerad. Det började med att Flamini drog till sig Milans intresse, sedan var cirkusen igång. Adebayor ser till att förhandla till sig ett nytt kontrakt med Arsenal eftersom han tyckeer att han inte kan spela som Henry gjorde om han inte blir betald som Henry blev. Med andra ord: Ni får vad ni betalar för. Vill ni bara ha ett skjut räcker det med det vanliga. Ska ni ha lite nya specialare ni aldrig upplevt innan så blir det större räkning och dricks, om jag får be. Som om jag hade gjort bicicletas i parti och minut bara för att jag får £100,000 i veckan. Nej, fy fan.

Milan har dragit i honom sedan förra sommaren, men förmodligen är han för ung. Barcelona ryktades vara intresserade, men vad ska de ha honom till? Till slut verkar det alltså ändå bli en försäljning av Adebayor. Dessutom till det mest troliga alternativet, Manchester City. Klubben som sålt sin själ och köper anfallare i parti och minut. Just nu har laget 9 anfallare, och en tionde är alltså på väg. Ska bli spännande att se hur de ställer upp laget den 15 augusti på Ewood Park. Klart är ändå att om Adebayor går dit får han som han vill. Mycket pengar och lite press. Går det dåligt bli han bara såld till någon obskyr klubb i Kirgizstan som har fått ny ägare med ytterligare miljarder att spendera.

Arsenal kommer inte sakna Adebayor. Inte det minsta. Man har det sällsynt bra ställt på just anfallssidan:

- Robin van Persie, 25 år och har en vänsterslägga utan motstycke i ligan. Dessutom en spelintelligens utöver det vanliga. Bäst i laget på straffar och frisparkar inom 22 meter. Fråga Craig Gordon eller ribban på Emirates (6.00 in i klippet). Årets spelare i klubben (som jag föga skrällartat förutspådde).

- Andrej Arsjavin, 28 år och fotbollsvärldens nya storstjärna. Spelsinne, skott, passningsspel, fart, dribblingar. Han har allt man kan begära av en släpande anfallare/ytterforward.

- Eduardo Da Silva, 26 år. Killen gjorde en så populärt kallad storstilad comeback mot Cardiff efter sitt långa uppehåll från fotbollen efter den skada som skakade hela fotbollsvärlden. Killen är en Gud inom straffområdets gräns och ovärderlig när det handlar om att göra så mindre populärt kallade "tattiga" mål, som exempelvis tåpajar i trängda lägen på hörnor eller enkla frilägesbaljor. Dessutom en grym straffskytt. Gjorde årets mål mot Burnley i FA-cupen.

- Nicklas Bendtner, 21 år. Sliter som ett djur utan att får mycket uträttat. En (ganska storvuxen) joker att slänga in när man trycker på för ett mål i slutet. Bra på huvudet. Mindre bra på fötterna.

- Carlos Vela, 20 år. Mexican superstriker, är väl den bästa beskrivningen jag kan komma på. En blivande arvtagare till Thierry Henry. Fantastisk avslutare med magisk teknik. Kolla in det här. Och det här. Och det här.

- Theo Walcott, 20 år. Egentligen ytter, men i min uppställning ytterforward i ett 4-3-3. Vår egen Speedy Gonzalez. Dock ingen Joaquin med bollen.

Arsenal har det i mina ögon gott ställt på anfallsfronten, vilket ni förhoppningsvis märkte. Nedan ser ni hur jag vill ställa upp laget.

Almunia

Sagna - Gallas - Vermaelen - Clichy

Cesc - Ny DM - Nasri

Walcott - van Persie - Arsjavin

Den som är närmast startelvan är Kieran Gibbs, som gjorde en formidabel insats när Clichy var skadad i slutet av en, för honom, halvdan säsong.

Jag vill verkligen ha en ny DM. Man kan inte heller klaga på att man inte har pengar i säcken, särskilt när man säljer Ade för £20 miljoner. Några man kan satsa på är João Moutinho och Lorik Cana. Kanske även Xabi Alonso, nu när han verkligen vill flytta. Inte för att vi kommer konkurrera ut Real Madrid med våra summor, man det är nog värt ett försök.

Player of the year

De senaste tre veckorna har man på Arsenal.com tillkännagivit de bästa spelarna denna säsong. Fansen har efter säsongens slut kunna rösta fram sina favoriter att kämpa om den synnerligen åtråvärda titeln “årets spelare i Arsenal”.

Först ut att presenteras, på en fjärdeplats, röstade man fram Samir Nasri. Killen har gjort en bra första säsong och vi hoppas på fler sådana här lyxigheter även nästa säsong. Kanske blir det i en fri roll på någon kant eller kanske som en holding midfielder bakom Cesc? Vad vi vet är att killen har en massa fotboll i sig som snart kokar över.

Trea blev Manuel Almunia, som denna säsong tystade de flesta tvivlare genom bland andra sådana här matcher. Jag har sedan han petade Mad Jens sett honom som en riktigt bra målvakt, medan etablissemanget har sett honom som en sopa (typ). Jag lovar, hade han värvats som etta inför denna säsong hade man sett honom som en av de absolut bästa i världen. Så bra är han.

På en andraplats återser vi Andrei Arsjavin, ryssen som efter många om och men blev klar för Arsenal efter att transferfönstret stängt, men pga snöstorm med mera runt de brittiska öarna fick man dispens att genomföra transfers ett dygn efter att fönstret stängde för resten av Europa. Arsjavin gjorde verkligen gott för oss fans som länge längtat efter en sådan här värvning. Klassiskt första mål mot Blackburn och vi kommer för evigt komma ihåg hans fyra mål mot Liverpool. Killen kommer bli ovärderlig i Champions League i år.

Vem blir då etta? På måndag får vi det definitiva svaret, men blir det någon annan än Robin van Persie, ja, då blir jag väldigt överraskad. Killen har varit den klart viktigaste spelaren för lagets offensiv och han var oemotståndligt bra i vissa matcher. Dessutom en matchvinnare av rang. Eller vad säger vi om hans match mot Chelsea på Stamford Bridge? Första målet må vara offside, men det andra är det definitivt inte. Ett annat mål som är ren och skär mästerlig briljans är målet mot Liverpool. Magi. De som hävdade att han ska bli Bergkamps arvtagare kanske inte var helt och hållet fel ute ändå.

* Melo verkar vara klar för Juventus (bara läkarundersökningen kvar) och det är bara att satsa på någon annan istället. EN som signaturen Mattias #16 på Arsenal Swedens forum vill se är Christian Gentner, en defensiv mittfältare från VfL Wolfsburg. Jag har aldrig sett killen, men han kanske kan vara en Wenger-värvning.

One down, three to go (for)

Melo uppges idag vara helt och hållet klar för Juventus efter att Marchionni till slut accepterat Fiorentinas erbjudande. Arsenal var länge det enda laget med ett konkret bud, men efter att Juve erbjudit pengar plus Marchionni var Turinklubben alltså först med att signa den hårde brassen. En hård brasse som Arsenal hade behövt.

Nu är det således i mina ögon tre spelare kvar för Arsenal att försöka ge sig efter och som det ryktas om.

- Blaise Matuidi, 22, Saint-Étienne. En ung lirare som gjort en tidig karriär i de gröna Lyon-rivalerna. Han ska vara enligt uppgift vara kort, men ändå en stark och smart spelare. Han ska även ha ett bra passningsspel (annat torde ses som en överraskning). Han har gjort 62 matcher i Saint-Étienne och har gjort 2 mål. En kille för framtiden.

- Lorik Cana, 25, Olympique Marseille. En mindre ung lirare… eller, lirare är kanske fel ord. Killen kan ju spela passningsspel, men är även ett riktigt råskinn. En inte alltför snäll herre i stil med allas vår älskade Robbie Savage. Ni vet, killen som gick till Derby för att vara med om tidernas sämsta PL-säsong. Cana är dock bättre än så. Lagkapten i OM och i Albaniens landslag. Skulle tillföra mycket kraft till mittfältet.

- Miguel Veloso, 23, Sporting Clube de Portugal. En ung kille som även han gjort karriär i unga år som holding midfielder i sitt klubblag. Killen är väl kanske den jag hört mest gott om i hela världsfotbollen utan att ha sett särskilt mycket av. Jag har sett fem minuter Champions League och lika mycket VM-kval, där hans Portugal under dessa minuter tappade 2-1 till 2-3 hemma mot Danmark. Knappast lovande. Men men, kanske är han bättre i övrigt. Det jag vet är att han ryktats till Arsenal i ungefär två år. Huruvida det är bra eller ej vet jag inte.

Någon av dessa väntas anlända till Emirates för att skriva kontrakt. Eller så blir det en total nobody från Ekvatorialguinea som gör storartad succé. Ingen vet när det gäller Le Boss. Kanske inte ens Le Boss själv.

Cesc stannar, i alla fall ett tag till

Tänkte bara säga det. Ni som eventuellt lyssnar på den skit och tar till er det skräp som skickas norrut av framförallt spanska tidningar kan lugna er. Francesc Fàbregas kommer inte flytta från London. I alla fall inte förrän absolut absolut tidigast nästa sommar. Killen har sitt hjärta i Barcelona, visst. Det måste man inse. Däremot har han en väldigt speciell relation till Arsenal och dess fans.

Han respekterar Arsenal. Han respekterar Barcelona. Han respekterar kontraktet han sitter på. Det är ovanligt nuförtiden. Det är dock något vi ska ha med oss. Det finns "professionella fotbollsspelare" och så finns det Professionella Fotbollsspelare. Cesc är genomprofessionell. Han respekterar Arsenal. Han respekterar Barcelona. Han vet vad som gäller, och han trivs nog ganska bra med det.

När Wenger gjorde Cesc till kapten var det inte bara för att killen är en av lagets stora ledare på planen. Han gjorde det även för att Cesc skulle stanna. Hade någon annan blivit kapten tror jag att Cesc garanterat hade blivit såld senast nästa år, kanske redan i sommar. Nu är han dock kapten i laget han har älskat sedan han flyttade från hemmet i Spanien och blev vuxen.

Han vill vinna titlar här. Han vill bli bäst i världen med Arsenal. Han vill vinna. Han visade senast i EM vilken stor spelare han är när han som inhoppare i flera matcher kommer in och lirar skjortan av motståndare. Dessutom slår han den avgörande straffen i kvartsfinalen mot Italien.

Killen är ett geni. Killen är 22 år gammal. Han tillhör Arsenal, både på papperet och mentalt. Han vill vinna med Arsenal. Innan dess går han ingenstans.