Nystart

Bienvenu à Fektarns Arsenal. Jag är en kille som har en del laster här i livet. Jag älskar ett band som Depeche Mode. Jag älskar Muse. Jag gillar att hålla på med en sport som innebär att man plågar sig själv genom teknikträning och svett, tid och ibland blod för att kunna träffa min motståndare med en pinne av maraging. Fonduesporten fäktning är min enda riktiga sport där jag känt att jag verkligen hört hemma. Med ett undantag.

Arsenal fick min kärlek när jag var en 8-9 år. Jag följde laget på avstånd och såg ett par matcher och läste en del om deras fotboll och nye managern Wenger när man vann dubbeln 97-98. Lirare som Dennis Bergkamp, Marc Overmars, Ian Wright och Tony Adams. När man värvade Fredrik Ljungberg, bygdens egna superstar, HBK:s guldklimp, så var det avgjort.

Arsenal fick mitt hjärta och sedan dess är jag mer och mer hjärnskadad för varje säsong som går. Uteblivna storvärvningar, värdelöst spel, briljanta fyndköp, fartfyllt passningsspel, stora talanger, orutinerade ynglingar, allt som kan tänkas stå emot varandra är sammanvävda i ett och samma lag. Arsenal ger mig en ångest av den svåra graden.

Jag har tidigare skrivit om Arsenal här och här, på min personliga blogg, men jag känner att det nu fungerar att skriva om laget igen när man har ordentligt internet och kan se matcher via internet. Dessutom lär det bli en och annan träff på O'Learys Götgatan med Arsenal Sweden innan jag lämnar jordelivet.

Min förhoppning är att på denna sajt få med saker som rör allt som har med Arsenal att göra. Silly Season-rykten, krönikor om laget, spelarhyllningar, tränardissar, egna erfarenheter ur det privata Arsenal-livet jag lever.

God läsning!